Sömnlöshet och melankoli. Sitter med datorn i knät tills fötterna somnar. Alla somnar utom jag.. Jag vältrar mig i sorgen efter något som borde varit dött och begravet för länge, längeseden. En vän undrade varför vi väljer att frivilligt späda på våra depressioner genom att lyssna på deppmusik eller kolla på någon sorglig film.. Jag har inget svar, förutom att det är förjävla skönt att få tycka synd om sig själv ibland! Tack Lasse W, U2, Bruce och Aimee Mann - ni är kanske de enda som förstår mig utan att någonsin ha träffat mig..
And it's you when I look in the mirror,
and it's you when I don't pick up the phone,
sometimes you can't make it on your own
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
I hear u sisster! Jag tror vi plågar oss med deppmusik för att vi innerst inne tycker om att må lite dåligt, martyrpoäng inför oss själva! Som Allan Svensson en gång citerade någon i nån film, "fick jag välja mellan sorgen och ingenting så väljer jag sorgen"! De finaste i livet är väl att verkligen få känna någonting, jag väljer också sorgen!
//En Huvudfoting
Pssst! Du där!
http://ihuvudetpaenkameleont.blogspot.com/
Check it out!
Men hallå! Uppdatering por favor! Puss
Skicka en kommentar